Godnattsaga (ej för känsliga/feminister)

Igår skrev min son en liten godnattsaga som han läste upp för mig. Jag ska nu ordagrannt återge den till er här på bloggen. Skyller alltså alla stavfel på min nioårige son, så ni vet. Utan att skämmas.

Den här sagan handlar om en kille som vart rånad.

Hej jag heter Oliver jag blev rånad i söndas. Det var en tjej som kysste mig och tog min plånbok och savi ses väl aldrig mer och ja bara varför. För jag tog din plånbok. Så steg hon på en båt. Jag rusade mot båten men jag kom prisis när dom tog opp trapan så det sa plums så låg jag i vattnet och sen gick jag hem och ringde polisen. Polisen sa jag ska sätta henne i finkan.

del 2.

en vecka senare satt hon där i finkan och jag fick min plånbok tillBaks fast det fataste 30.000 dollar hon hade köpt 35 stycken hus och en bil och en pol och massa andra saker.

Slut.

Å jag ba´: fin saga älskling, vem har gett dig en sån skev kvinnosyn?

(Obs, till tröst kan jag berätta att vi såg en film som påminde om det här, en komedi. Kan ni gissa vilken? Jodie...Mel..)

Kravallförsök

Hittills har vi skött alla tveksamheter mycket bra, jag och J. Inga dispyter ännu och inte ett gräl så långt ögat kan nå. Det har inte gått, trots att den ena nog har försökt med den andra ett par gånger. Men det kommer, va så säker.

Här följer 3 försök att chocka honom från min sida, hade jag bara kunnat hålla minen och inte börjat garva så hade jag lyckats tror jag.

1. Älskling, jag har vält din gitarr.
2. Eh...jag har kanske vält din gitarr två gånger.
3. Mitt smeknamn i högstadiet var "madrassen".
4. Lugn, jag skämtade bara.
(ljudligt fniss, låter ungefär som en gris påväg till slakt.)

På det tre första punkterna är han lättövertygad men inte på den sista, nr 4:a. Varför?

Jag vet att han någonstans djupt inom sig ändå tror på alla tre punkterna. När han tror att jag inte ser kommer han syna gitarren noga. Det ska bli kul att observera =)

***

Depression VS sånt som är kul!

Depression: SVT 1 visar en spelning med Lars Winnerbäck.

Ja, om man vill snyfta lite, må lite dåligt, känna lite framtvingad ångest och tycka synd om sig själv är det ju ett utmärkt program att se på.

Sånt som är kul!: Bloggkryssningen är spikad. Hur kul är inte det liksom? Jag hoppas verkligen att vi fyller mer än en hytt och att många tar chansen till att få träffas. Vi behöver inte bli best friends for life, byta telefonnummer och sånt skit, men röja ett dygn ska vi väl klara av? Och viktigast av allt: what happens on the boat, stays on the boat. Alltså ska inga större skandaler helst bloggas ut dagen efter om vem som pussade på vem, vem som ramlade i vilken trapp och bröt lårbenshalsen eller vem som dregglade i vems drink. (Okej, den med lårbenshalsen kanske var att ta i.)

Hoppas även att ni "långväga" bloggvänner kan ta sig till Stockholm. Dvs Kotteby med fru och Satu och Therese med eventuella karlar. Sorry om jag missade någon. Men hörni, ni kan ju dela bil eller hur?

Hyttfördelningen kan vi ordna med på plats egentligen. Ingen panik där inte. Vi kan fösa ihop killarna i en och sen kan vi tjejer leva rövare med hårspray och annat junk i egna hytter.

Tjolahopp!

Helu!

Jag köpte en T-shirt igår (lite) för min pojkväns skull nämligen. Han gillar T-shirts med tryck på och jag är väl sådäääär förtjust. Men jag slog till iallafall eftersom jag hittade en som jag tyckte talade sitt tydliga språk:

Don´t need no catchy phrase



Originalinköpt på Zara, jag köpte den på Tradera. Oanvänd för 70 spänningar. Mucho prisvärt, jäss.

3 saker jag inte fattar

För det första:

Jag behövde chocka min kropp med socker så jag köpte godis. Okej..det kanske är svårt att chocka något som är uppväxt på socker med socker, men ändå, lyssna. Jag valde en påse Bridgeblandning "Mingel" i tron om att den skulle vara så äcklig som bara Bridgegodis kan vara och att jag inte skulle äta så förfärligt mycket. Vad händer? Jo, den blev min nya favorit och hela alltihopa ligger i min mage nu och mår tjyvens. Skitgott. Fan också.

För det andra:

Varför spammar de min blogg med reklam om hårförlängning?! Sluta upp. Stick och brinn!

För det tredje:

Öhhh...det glömde jag medans jag skrev det andra.

/Guldfisken.

Pinsam morsa?

Ja jag är tydligen det, jag är visst jättepinsam. Så pinsam att min son fnittrar, rodnar och inte vet vart han ska ta vägen.

Vi hade en superbra morgon, ingen stress, glada miner och flera skratt och sen bar det iväg till skolan.

- Mamma..jag kan gå själv.
- Ja det vet jag väl. Men ibland vill jag följa med, kolla läget liksom.
- Ååååhh...(lång suck)


Väl där hejar jag på både vuxna och ungar, plockar upp ett par täckbyxor som en unge tappar när han springer förbi och jag grejar och donar lite. Undrar om ungar får slänga sina kläder på golvet hemma också, muttrar jag medans jag röjer golvyta.

Hampus ser ut som han vill försvinna från jordens yta.

- Vad är det?
Han fnittrar hysteriskt och försöker komma undan mig.
- Du är så himla pinsam!
- Va? Varför det?
- Du hejar på folk du inte känner och håller på, det är pinsamt!

Sen springer han i motsatt färdriktning än vad mina utsträckta armar och min plutande mun befinner sig i och gömmer sig bland en skock ungar.

- Jaha..hejdå! Ropar jag förtvivlat och åker till jobbet. I eftermiddag får vi nog ha ett snack unge herrn och jag.

Ha ha!

Har ni hört den där om den pinsamma tjejen?

Hon som satt och käkade vid ett bord bland folk hon knappt kände och som tog en körsbärstomat i munnen, tuggade så den sprack och sprutade ut allt innehåll på kinden på killen bredvid? En kille som hon absolut inte kände, än mindre hade pratat med och som faktiskt var rätt snygg?

Hahahahaha, herregud, tänk att hamna i en sådan situation..eh.. :O

.......................................

Häjdå!

Okej

Jag tog bort det förra inlägget så om någon hann läsa och nu undrar WTF? Så vare just så det gick till. Delete.

Jag är för negativ så jag ska istället fokusera på dagens positiva saker som att. Att. Dagens positiva är. Fuck, hela tiden kommer det en punkt när jag ska skriva om något positivt.

*Harkel* Positivt idag är.

Fan!

Vad hade jag förväntat mig en måndag liksom?

Top Model

Kollar in vad jag gissar är en repris och har spanat in snyggaste tjejen. Hon lär inte vinna för hon har fel attityd och är inte tillräckligt originell. Men hon har långt hårsvall.

Jag önskar inget hellre än att de klipper av henne alltihopa.

Godnatt.


Ett sent nyårslöfte:

Jag ska aldrig mer belamra min gran med 3 stycken ljusslingor.

Jag lovar och svär dyrt och heligt på min morfars grav.

Det är nämligen jävligt onödigt, trassligt, förjävligt, självmordsframkallande och svårt att få ut dem igen.

Jonas! Var ääääär du!?

Dagens energislösande uppdrag:

1. Överleva.

Ni förstår, jag har tusen saker jag måste ta tag i, det går inte att ligga här i morgonrocken en dag till och göra ingenting.

Idag ska jag slå till på en sminkning. Igår klev jag ur morgonrocken klockan 16.45 och tog en dusch, idag ska det ske mer än så. Idag ska jag plocka ihop den där förbenade granen och frestelsen är stor att bara rycka ur sladdarna och "fälla" ihop den och stoppa ner den i källaren. Men nästa år kommer det kännas otroligt fuskigt när jag inte får klä den utan bara rätta till den så jag ska göra mitt bästa för att paketera allt lika duktigt som jag jämt gjort förr.

Jag måste rensa garderober - igen. Fy fan, det finns inget slut i dem och J måste få plats med allt sitt är det tänkt. Jag har startat ett eget konto på Tradera och jag måste nog sälja iväg ytterligare några plagg (läs 20-30) för att fixa det här.

Så det är dagens uppdrag, få bort julsaker, få bort kläder och sen försöka se normal ut medans jag gör det och inte som ett hålögt grått monster. Det kommer ta livet ur mig för energinivån är låg. Förmodligen mest för att jag levt på chips, godis och cola sedan i fredags. Jag önskar jag kunde knäppa med fingrarna och så var det klart.

Är det föresten inte lite roligt att jag rensar ur kläder som jag tydligt har för mycket av samtidigt som jag på dataskrivbordet har en lapp som jag ibland går till och skriver ner klädesplagg jag BEHÖVER och VILL HA. Problemet med min garderob är nämligen att inget passa ihop. Stackars mig. Men problemet ska alltså lösas med noga eftertänksamhet. Synd bara att lappen på 3 dagar har fyllt 13 rader. Det lär bli dyrt.

Jag ska experimentera med mitt hår också. Jag har en idé om hur jag ska få det schniggt. Funkar det inte så lovar jag er att jag kommer ha löshår inom en månad.

Tjoflöjt!

Visstja, jag måste tvätta 18 maskiner minst också. Skjut mig.

Tjoflöjt 2!

***

Vet ni?

Jag är så sjuk att jag ligger för döden, men det hindrar mig inte att skriva serni.

Ibland är det nämligen lite bra att vara nära döden i en förkylning för mat, cigaretter, SATC-filmen, godis och annat skoj kommer liksom hem till en utan att man behöver lyfta ett finger. Det är skönt att vara 28 år och ändå få känna sig liten och "emlig" emellanåt.

Så nu lämnar jag er med bästa (kanske) låten för stunden, den går varm här i säkert en vecka till iallafall.

Puss!



"Dagens muta"

Ja min darling kallar Spotify för det. Varför vet jag absolut inte :O men jag fick det just av honom.

Jag är helt överlycklig!

Sen kom hjärntorkan, jag har hört att den även drabbat andra som fått Spotify och som ska lyssna på sin första låt. Det första jag lyssnade på var Elvis Presley. Inget ont om den karln, men det kanske inte är favoritmusiken direkt.

Nu sitter jag här och lyssnar på Timbaland istället och är så sjukt nöjd. Jag vet att jag möjligtvis är lite efter i mina hyllningar, men är inte Shock Value det bästa albumet som producerades 2007? Jag tappade bort skivan i våras och har sörjt sedan dess. Nu har jag allt igen, wuhu! Måste ha skivan ut i bilen igen, man kör så mycket bättre då vill jag minnas. Kanske chockar man en och annan medtrafikant med sina sittande försök till bootydance men whatäävvvääär!

Tack igen älskade PJ, du är bäst! Du har just förtjänat dig en privat liten lapdance. (Med kläder på era snuskon! Eller så levereras den utan kläder under nästa VM-final i fotboll. Livet är hårt.)

Trevlig helg och godnatt kära kollegor in sajberspejs.

Kyckling? Någon?

En gammal kär vän till mig har nyss varit i Thailand på julsemester och gift sig. Bland hennes bilder på Fejan hittade jag den här. Den är lite grym, lite sorlig, men ack så jävla rolig. Jag kan inte sluta skratta, förlåt mig!

I give you:

HAPPY FEET!




Muhahahahahahahahahahahah!

Pest eller kolera?

Det är nästan så jag föredrog febern som varade i 1,5 dygn för då var det synd om ynkliga lilla jag.

Nu när den här förkylningen ifrån helvetet gått över till en supersnorig och rinnande näsa som utan att förvarna slår om till det mest täppta jag någonsin varit med om, så är jag bara äcklig.

Äcklig! Hör ni det?

Tur jag är själv här, jag nyser över hela datorn stup i kvarten och jag ser hur basiluskerna dansar jenka över skärmen.

Nepp, chefen ringde just och undrade vad fan jag satt kvar här för. Det var ju lunch. Knäppo, ska han inte vara glad att jag svarade? Tänkte han innan han ringde att: äh, jag ringer, hon svarar ändå inte? Jag fattar inte....

Salladen till lunch igår överkördes av en hemtransport av flottig pizza igår kväll. Killen som ringde på för att leverera maten såg livrädd ut när jag öppnade och vände om och sprang nästan innan jag skrivit min signatur på kvittot. Så förjävlig såg jag ut. Jag hade förhoppningar om att min strålglans skulle bestå trots två gapande svarta hålor till ögon och grådaskig hud med en röd näsa. Tydligen inte. Men det kunde han ha den snåljåpen. Jag betalade 30 kronor för 2 liter Cola, utan tvekan inköpt på Lidl för 6 spänn, men ska jag vara helt sanningsenlig var det värt vartenda öre. Jag skulle göra det igen.

Så nu är det alltså lunch, det var det jag ville komma till. Och jag har ingen matlust eller någon som helst aning om vad jag ska äta. Funderar starkt på om inte lite godis skulle vara det ultimata? Jag är ju trots allt sjuk.

****

Nära till jobbet

Jag har just hittat ett boende för mina dagar i Solna i veckorna. Efter många timmars letande bland folk som endast hyr ut till vegetarianer, hundvaktare, inneboende som gillar att tala om samhällspolitiska vänsterfrågor osv slog det slint och en ljuv idé uppstod i mitt kortklippta huvud.

Jag ska givetvis bo på kontoret!

Där finns ju ett stort rum ledigt, dusch, toalett och kök och en jävla massa lugn och ro. Kunde ju inte bli bättre. Dessutom är det gratis med parkering och väldans extreeemt nära skrivbordet. 07.59.59 kan jag kliva utanför dörren och vips, befinna mig på arbetet. Jag behöver inte ens ta på mig skorna.

Plus att jag kan inreda det både smakfullt och mysigt och jag kan bo där precis när jag vill utan att behöva visa någon människa i världen någon hänsyn. Det är, om ni frågar mig, f***ing fantastic!

Det härligaste ska bli att få se J kliva ut i kallingarna och sträcka på sig då och då på min arbetstid. Hallelujah, praise someone!

Mitt liv kan möjligtvis vara det bästa i hela världen just nu, i alla fall känns det så utan tvekan. Lite för bra kanske? Det är nästan så man väntar sig en smärre katastrof vilken dag som helst. Help.

Usch, nu blev jag orolig..

Äh, godnatt, nu ska jag snart hem och bädda ner mig bland snorpapper och värmande filtar.

/Rudolf.

Nästa anhalt: Fonus.

Jag brukar inbilla mig att jag har ett skitbra immunförsvar. Den senaste tiden har jag fått lov att börja tänka om, vad fan är det som händer? Jag är krasslig och rasslig alldeles för ofta nuförtiden. Är det åldern? Är det mina osunda matvanor, min rökning, min otränade kropp? Nåt jävla fel är det i alla fall.

Jag är nära döden idag. Ändå sitter jag här på jobbet som en trogen liten slav. Men vet ni? Jag har en kudde med mig och på den ska jag luta mitt lilla kortklippta huvud en hel timme mellan 12-13. Jag längtar! Jag ska borra in näsan och gosa med alla mina kvalster, de kommer få en chock när de inser att de är på annan ort.

Igår körde jag från Stockholm med full fläkt och full värme. Jag var så trött så ögonen stod i kors och hade jag inte haft sån jävla feberfrossa hade jag somnat och legat i diket någonstans efter Stäket. Istället hoppade jag och hackade tänder i förarstolen och då somnar man inte så lätt. 2 fingrar var dessutom förfrysta, helt vita och utan känsel. Då jädrar är det kallt, Stockholm var ett hemskt köldhål igår. När jag kom hem tog jag ett skållhett bad (jag menar verkligen skållhett, jag var närapå kokt när jag klev ur) och sen virade jag in mig i Jonas morgonrock och lade mig under två täcken och sniffade loss på hans doft som dröjde sig kvar i den. Sen sov jag tio timmar. Tror ni jag vaknade frisk och kry? Njet. Jag mår om möjligt ännu sämre idag och sitter här med mitt lilla mumintroll som jag kallar värmefläkten för här på jobbet (för att den ser ut som en mumin).

Nu har jag kanske gnällt klart för en liten stund. Jag känner mig som en man, men ack vad det är synd om mig just nu, buhäää. Men hela helgen ska jag ligga i soffan och inte göra ett skvatt. Möjligtvis äta lite men där går gränsen för fysisk ansträngning.

Sen blir jag sambo!! Jag blir sambo på heltid för all framtid från och med nästa helg, det är så jävla bäst. Jag älskar min lilla pluttinuttsnuttskrutt och jag längtar efter honom så att det värker i varje kroppsdel.

Over and Out. Nu ska jag leta lya i Stockholm, tips någon?

Bilder!

 Le Pagé (äxkjuse maj fränsch.)

Det var skönt att klippa av, men jag kommer nog ganska garanterat spara ut till lite längre. Jag känner mig på något sätt mer kvinnlig i längre hår, könstigt va?

  Först luktade jag på min hand, sen...ja.

 Ja just det! Julbord med bad gick bra. Såhär såg det ut dagen efter. Hade jag sett det där vattnet på kvällen vette fan... Jag har nog aldrig sett något äckligare. Urk.

 Älskling med plastgitarr.   Julafton!

 Nyårsafton!

Så, nu får det fanimej räcka. Godnatt!


Ja jävlar jag glömde!! FYI:

Jag har ju klippt av mig allt hår!

Nja, kanske inte allt men nästan.

Jag har page! Det har jag inte haft sedan i ettan.

Wohoo till mig!

***

...

Åååååkääääääj

Jag ska inte trötta ut er med att berätta vad jag gjort under de 2 veckor jag inte skrivit här.

Jag kan däremot berätta om hur trött jag är? Nehej..inte det heller. Men det känns som luften just gått ur mig, idag är lugnaste (och ensammaste) dagen på evigheter och jag är helt slut, färdig för Fonus.

Det förrförra inlägget låter lite väl skrytigt därför ska jag förklara det lite mer ingående. 3 dagar i veckan ska (måste) jag jobba i Stockholm eftersom vårt kontor i Borlänge stängs ner. Beskedet om detta var både bra och dåligt. Jag har ju just skaffat mig en sambo som nu ska lämnas ensam varannan vecka med min son mån-ons.... Kändes ju sådär att kläcka den infon, men han har tagit det jättebra. Faktum är att Hampe älskar Jonas och de har stor respekt för varandra och klickar riktigt bra tycker jag. Jonas satte till exempel honom i arbete redan igår med lite disk. (Han fick 10:- och ungen var skitlycklig över dealen och vi också.)

Det superpositiva i det hela är att min älskling pluggar helt på distans, det betyder att han följer med till Sthlm varannan vecka och får chansen att oftare träffa sin familj och sina vänner. Vårt utbud av saker att göra tillsammans blir större och emellanåt får vi längta lite efter varandra. Torsdagar och fredagar ska jag jobba hemifrån.

Egentligen kan man säga att det inte kunde bli så mycket bättre än såhär. Den stora förlusten är min tid tillsammans med Hampus som kortas ned, men jag hoppas att det kommer gå bra med Jonas som "Stand In". Om inte annat är jag ju hemma hela torsdagen och fredagen den veckan han är hos mig så han kan sluta och gå hem direkt efter skolan.

Nu ska jag härma min darling och göra en liten "Årets Lista" om 2008:

Årets julgran: Definitivt inte min. Första året med plast och absolut det sista. Sitter och kollar på den just nu och har lust att mörda den.

Årets bil: Definitivt inte min Ford. Tack gode gud för den där tjänstebilen som kom i rättan tid. Henry Ford: Ta dig i röven.

Årets säng: Min! Åhhh vad jag hyllar den!

Årets datum: 24/7 (liggande glass)

Årets resa: Till syrran i Göteborg.

Årets paket: Julklappen från J med en spaa dag för två, woohooo!

Årets tv-program: Desperate Housewifes. Det enda jag kan säga att jag följer. Förutom Glamour lite... men det talar vi inte om här.

Årets löfte: Inget, men jag ska faktiskt äntligen börja träna och faktiskt, förmodligen, kanske, borde sluta röka.

Årets klädinköp: Vadå inköp? Jag har inga kläder..buääähääääääääääääääääää....äääää.........ääääääää.....ää. Kolla min garderob, den är tom! Eeeeekooooohoohoohoo.

Årets låt: Maia Hirasawas version av The Worrying Kind. Tror jag lyssnat ihjäl mig på den förra året. Så vackert.

Årets bok: Serien Sagan om Valhalla. Tre böcker i ordningen: Freja, Idun, Saga. READ IT!

Årets person: Jag! Fan vad jag har varit bra det här året, jag har åstadkommit mycket mer än jag trodde året innan. Jag har vuxit och lärt mig massor om livet och jag har tagit tillvara på det på ett helt annat sätt än tidigare. Aj lajk majsälf.

***

Sådär, nu ska jag ta en till kaffe och försöka vakna upp ur min morgontrötthetspsykos

Häj häj!

Å fy fan. Jag kom knappt in här.

Det var knappt jag mindes hur man gjorde, än större var chocken över att min blogg de facto är bajsbrun.

Nu måste jag ta en paus igen, det här var en jävla pärs mina vänner. Åter till resterna av julmaten och Alladinasken.

Goodnight Sweethearts. (Whoever reading this shit. Förmodligen ingen.)

RSS 2.0