MLI

Efter att i flera år funnit mig i relationer där jag aldrig har känt att det varit en delad vardag utan att jag mest existerat enbart för den andra partens skull, befinner jag mig nu i den raka motsatsen. Problemet är att jag inte riktigt vet hur jag ska bete mig.

För ca 1,5 år sedan tackade jag för mig i mitt förra förhållande efter att ha bestämt att det skulle vara lite ego-tid för mig och Hampus framöver. Helt plötsligt handlade tillvaron om att överleva, ta helt egna beslut utan andras påverkan och rätt och slätt att överleva. Att ta hand om ett barn till största delen av månaden, jobba mer än heltid och samtidigt försöka ha ett liv. Det gick över förväntan bra. Så bra att jag blivit sjukt självständig, vilket slog mig igår när jag inte fick upp locket på en burk och Jonas ville rycka in för att hjälpa mig.

- Nej! Kan själv! (vänder mig med ryggen till och tar i från tårna samtidigt som jag svär högt)
- Jo, jag vet att du kan, men jag hjälper dig ju gärna
- Ja, jag vet att du gör det, men om du inte varit här hade ju jag varit tvungen att klara det själv eller hur?
- Mjo, men nu är jag ju här...låt mig..
- Okej.. (sträckte motvilligt fram burken med putande underläpp)

(Tillägger att det satt skithårt. Verkligen jättejättepättehårt och han fick bända med kniv. Så ni fattar att det var tungt..men jag hade klarat det själv, oh yes.)

Det jag vill komma fram till utan att bli alltför långrandig är att jag nu måste öva mig själv i diverse saker för att han inte ska tycka jag är en "idiot". Jag måste lära mig att ta komplimanger utan att flina och säga "yeah, right" och jag måste lära mig att det faktiskt finns killar som Jonas som faktiskt är varmhjärtade och som inte kräver en massa tillbaka. Så kallade givare helt enkelt. En sån som jag är, för ni ska inte tro att jag är hård och kall. Tvärtom, jag kan ge en massa men jag har svårt att ta emot utan att undra vad det är som sen förväntas utav mig. Tidigare-relations-skadad, kan vi kalla det.

Komplimanger är underbart att få, men jag har hittills mest varit bortskämd med: Öhh, öhöhöö, fan bruden...Du är snygg, skaru ha en öl? (Underförstått: Ska vi knulla?) Typ. Jag kan klä upp mig och få höra fina ord från den jag tycker om istället för att någon undrar varför jag klär upp mig och vem jag klär upp mig för med den utstyrseln..Japp, tidigare vardagsmat. Jag har någon som hjälper mig att bära när det är tungt för att han vill och inte för att han måste. Och! Jag säger det igen: anser att diskning är avslappnande och skönt. Hahaha, dåre. Men jag är tacksam, givetvis är jag det. Bättre uppdelning av hushållssysslor kan man ju inte önska sig. Han är dessutom sjukt mycket smartare än jag och det är ju toppen. Jag lär mig något nytt varje dag, på mer eller mindre omständligt vis. Sa jag att han är sjukt snygg också?

Har jag tur nu eller har jag bara haft otur? Har jag levt i en konstig dimma tidigare och missat en jävla massa? Ja.

Hur som haver, jag gör så gott jag kan, men jag ska bli bättre jag lovar. Det är jobbigt med tjejer som tar allt för givet, men det kan nog vara lika jobbigt med en sån som mig som inte kan låta någon göra något för en utan att man får dåligt samvete. Balans kära vänner...

Dagen ord: Omständlig. (Sug på den ni)

Dagens låt: Tracy Chapman, talking about a revolution.