MLI

"Note to self", som Babydarling brukar skriva: dammsug inte under saker utan att titta först.

När jag mitt i all stress, någongång under semestern, var hem och vände och packade om min kära resväska tappade jag något som jag inte orkade bry mig om att leta efter. Saken var den att jag tappade det under byrån. Denna byrå väger ett halvt ton och jag hade knappast tid att bryta ryggen så jag struntade i det.

Idag skedde första "riktiga" dammsugningen sedan Hjälmaren brann här inne. Vad hörs? Ett rassel, ett slurp och en mätt dammsugare pustar ut efter att ha sugit upp nåt spännande. Normalt brukar jag inte bry mig så mycket, ligger det på golvet kan det inte vara så viktigt, så jag sög vidare samtidigt som jag dansade. (Vanligt förekommande)

Plötsligt går det upp ett ljus.

Det jag tappade var ett guldarmband. Kanske inte svindyrt, men med ett helt annat värde än pengar.

1000 tankar rusar genom huvudet. Jag VET nämligen vad jag tidigare dammsugit upp:

(Glöm inte att påsen är nästan full och har suttit i sedan i julas. Det luktar nämligen fortfarande gran när man sätter igång den)

Ungefär 20 st tvestjärtar
ca 10 spindlar i olika storlekar
5-6 malar (äckliga nattfän)
En och annan skalbagge osv

På detta ligger det annat mysigt och smått och gott såsom matrester och ett par harskrankar.

I denna sörja ska jag nu leta ett armband som är såpass tungt ,att det garanterat slurpat hela vägen till botten av påsen.

Wish me luck. Jag tar en kaffe och en cigg innan jag sätter igång, beväpnad med kniv och insektsspray ifall någon skulle överlevt eller än värre: parat sig med varandra.

Skriver jag inte på ett dygn efter det här har jag dött av insektsfobi. Kanske blir första fallet i världen?