MLI

Imorse hade jag som vanligt snoozat över tiden med råge och fick nästan outhärdligt bråttom.

Tvättade mig, sminkade mig, dansade lite (hör till på morgonen, en sväng runt lägenheten så länge bra musik erbjuds ur högtalarna på radion) och en snabb titt in i kylskåpet. Jag kollar ofta in där men jag äter sällan något, frukost tidigt på morgonen ger mig spykänslor, men man kan ju alltid kolla. Vilken dag som helst förväntar jag mig att jag ska känna mig sugen ändå. Nu har jag kört den varianten några år och inget har förändrats tyvärr.

Det sista jag gjorde var att slänga av mig morgonrocken och klä på mig. Tröjan satt bra. Såg lite konstigt ut och inte riktigt som jag minns att den suttit på överkroppen förut. Dessutom gick en söm från halsen och ner och jag funderade en stund på om den funnits där förut. Jag konstaterade att det måste den ha gjort, ingen kan ju liksom sytt dit den i efterhand liksom så jag klädde på mig resten och drog.

Nyss när jag var på toaletten lyfte jag återigen ögonbrynen inför synen i spegeln, det såg väldigt märkligt ut.

2,5 timme efter att jag stigit upp inser jag alltså att jag satt tröjan bak och fram. När jag insåg det insåg jag också att jag glömt rouget vilket gjorde att jag såg ut som sju svåra år.

Nu har jag vänt på tröjan, lagt till lite spackel och tagit en kopp kaffe. Nu känns allt bättre igen. (Jag har en grå strumpa och en svart, men det syns ju inte, det är bara ni som vet.)

Tyvärr är det här ett klart steg nedåt. Nu var två (tre) punkter fel, sist jag var lika trött glömde jag mascara på ena ögat.

Man ser rätt skev ut då.

*** Happy onsdag ävrybaddy!