MLI

Ville mest meddela mig om att jag lever om nu någon är så hängiven att dom kikar in här trots de senaste veckornas icke bloggande. Statistiken är skral, men jag klandrar er inte. Faktum är att jag just nu loggade in för första gången på ca 2 veckor.

Någonstans långt inne i kroppen pirrar det av lust att skriva...Men jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är en tillfällighet serni.

Mja... Jag ska fnula på det här en stund.

Jag har varit lite busy nämligen. Jag har sålt av halva mitt hem, eller åtminstone en massa bråte och jag har gnott och fejat så att den dära Jåhnas överhuvudtaget ska få plats och trivas med sin söta rumpa. Affärerna har gått mycket bra, Tradera och jag är numera tighta vänner. Däremot ekar det i både garderober och skåp och det är lite otäckt. Men jag har insett att livet känns sundare om man inte hamstrar grejor som om man när som helst skulle bli belagd med köpförbud i 3 år.

Det är en rätt härlig känsla att kunna öppna klädkammaren utan att bli attackerad av ett berg med kläder och galgar. Visst har jag förbannat min mamma ett antal gånger för att hon slängt sådant som skulle varit coolt vintage numera, men jag tror ändå att Hampus inte kommer anklaga mig för att ha sålt ett par röda lackdojor med matchande väska om sisådär 10 år. Kanske iallafall. Hans läggning är nog än så länge oklar, han älskar ju både AIK och färgen rosa. Men det känns som det kvittar, kärlek är bra och så länge inte ungen blir en kriminell odåga har jag lyckats. Nu när vi ändå är inne på kärlek (och snusk, det hör ibland till) så kan jag berätta vad ungen kläckte ur sig häromveckan i soffan:

- Mamma, kan inte du och Jonas göra sex?
- Va? Göra sex, vad är det för nåt?
- Ahh..du vet..göra sex..
- Förstår inte vad du pratar om, berätta mer (elakt, jag vet, men jag kunde inte låta bli).


Då böjer sig Hampus fram och viskar så jag knappt hör:

- Det är ett finare ord för knulla mamma.
- Eh..jaha..
- Jag vill ha en lillebror.
- Oj, du och jag ska nog prata lite. Ähum.


Och så var det sagt. Vet ni hur svårt det är att hålla masken när sånt här ploppar ur munnen på dom små liven? Extremt svårt. Man vill helst lägga sig ner och vridas sönder av skrattplågor men det kan man ju inte. För ungarna är det ju gravallvarligt och hur schysst vore det att bara skratta rakt ut? Tur det finns toaletter med lås och vattenkranar som dränker kluckande ljud från morsors halsar. Ett tips bara.

Nä, nu ska jag äta pepparkakor. Världens bästa frukost och det är ju fredag. Då får man göra vad man vill nästan.