MLI

Nämen tjänare, tjänare, hur faen ä läget? Jotack, jag har äntligen kommit hem till cillivissatiooonen.

Jo men visst.

Inte en dag för tidigt. Med det menar jag inte att jag har haft tråkigt, knappt en sekund faktiskt, men ack i hjärtat vad det har varit grymt att vara så avskuren. Inte en telefon, inte en dator så långt ögat kan nå. Mest skogstamejfan och en hel härva med mygg. (Skogstamejfan är en slags knott, fast värre).

Vi började veckan med 15 liter vin och lämnade kvar 3 liter till mormor och tanterna. Need I say moore? Närå, så illa har det såklart inte varit. Vi norrlänningar är frikostiga och det har bjudits (en del iaf :S) Mysiga kvällar vid grillstugan, fisketurer med bottennapp, gammelgäddenapp och en gång nappade även leran vid bäckkanten tag i min lillebror. Den fisketuren slutade faktiskt precis då efter att Peter, hans far, också klev ner sig i räddningsaktionen. Själv stod jag bara och försökte hålla mig för skratt när båda hade lera till midjan, stövlarna satt på ca 60 centimeters djup och mamma skrek åt Peter att rädda dom dyra stövlarna. Han tänkte främst på att rädda ungen, men mamma är skotokig så stövlarna bekymrade henne mer just för stunden.

Det började med att ungen (min lillebror är 10 år) gick en bit före och såg sig inte för när han skulle gå fram till kanten utan sjönk rätt ner i tjock svart myr-lera och där satt han i ett stadigt grepp. Han skrek som en stucken gris att nu dör jag och mamma 20 meter bakom mig skrek åt mig att springa. Har ni sett mig springa? Tänkte väl inte det för det händer jävligt sällan, men jag sprang som en gnu i mina alldeles förstora stövlar över myren och skrek åt ungen. Väl framme insåg jag efter att ha testat grästuvorna att jag gör fan ingenting mer än att vänta här på sidan tills hans pappa kommer. Så medans lillebror grinade så skrattade jag och fiskade upp kameran. Jag vet, jag är grym, men jag har bett om ursäkt.

Dokumentationer:





Bilderna kommer i ungefär samma härva som Hampus fiskelina. Den ska jag bränna upp ikväll i en helig rit om att aldrig mer köpa billigt skit på Jula.


Vi hade också en mysig fest i i bystugan som kallas för Forsholmsgården med alla kusiner och tremänningar. Men vi "ungdomar" smet från åldringarna tillbaka till grillstugan och myste runt elden resten av kvällen istället. Men bäst av allt är ändå trots mobildöd och datadöd en härlig vecka ihop med fisketokiga lillungen. Hans lycka har varit gjord och jag med den såklart.

Ja...vad har man mer pysslat med? Farit in till Lycksele 2 gånger och HALLELUJAH! Där hade jag mottagning, sms:en skramlade in när jag kom över gränsen och lyckligast på jorden var jag tills vi skulle tillbaka till den lilla håla vi kom ifrån. Tummen gick frenetiskt över knapparna och vissa stackare fick nog både 4 och 5 sms innan jag var klar. En auktion i beryktade Åmsele också där jag ropade på ett bord som jag inte fick. Tur var väl det, vet inte hur jag skulle fått hem det men när köpdjävulen sätter in då hjälper endast att innehavaren av auktionen inte tar VISA.

Jag har insett att det är ganska skrämmande när man inte riktigt kan njuta av den vackra lugna omgivningen för att nerverna hela tiden undrar vad alla andra pysslar med. Men saken är den att jag har alldeles för mycket på gång så jag klarar inte att slappna av ordentligt. Fjärilar i magen helt enkelt. Jag känner igen känslan från när man var 13-14-15 år och nästan tvingades med upp till Norrland. Vad gjorde kompisarna hemma? Vad skulle killen man var kär i göra när man var borta? Var i hela världen skulle man tjyvröka? Det sistnämnda har jag fått förklarat för mig skedde bakom dass, dit jag tog både en och två tremänningar med mig för att göra det. En av dom hade jag tydligen också låtit prova röka...very smidigt. Förlåt? Jaja, hon röker inte idag iallafall och det roligaste av allt med den här tremänningen är att vi ska ses i Göteborg på lördag!

YES! För nu sticker jag igen! Med mig tar jag givetvis syster, eftersom det är hennes lägenhet vi ska invadera. M följer och J kommer på fredag, kan knappast bli bättre. Jag längtar så det svider! Så nu går tvättmaskinen varm ännu en gång och jag lär få packa blöta kläder I guess eftersom solen lyser med sin frånvaro utanför. Grannarna lär undra vad jag pysslar med som bara kommer hem, slänger in en bag och kommer ut med den dagen efter igen. Men sen jävlar är det slut på nöjen, främst för att jag gissar att jag får leva på nudlar och vatten. Då hoppas jag på strålande väder den sista veckan och att lugnet ska infinna sig innan det är dags för arbete igen. Jo, Lottis kommer hit helgen efter såklart, då ska Falun göras ordentligt, det händer sällan nuförtiden. Kan ju va kul och se sin hemstad lite och alla hemvändare också en snutt.

Och ja, ingen har blivit myggbiten i Lappland. Förutom jag. They löv me, så nu har jag lepra från nacken och ner. Kul va? Fläckvis har jag visst missat med Djungeloljan. Om det berodde på jämn berusning eller hjärndöd kan jag inte svara på. Förmodligen båda, de brukar vara i kombination.

Så Götlaborg, here we come! Liseberg? Ja. Karusell? Nje..Öl? Ja. Vin? Johooo. Spårvagn? Lär krocka med en.

Hela det här inlägget blev en stadig härva. Håll till godo för tusan, Emelie är under stress och press och då blir det inte bättre än så här. Inte roligare heller. PÖSS på valfria ställen, dock inga snuskiga ställen, de spar jag till bättre behövande.