MLI

Mamma släpade med mig i helgen till Gävle. Målet var en inflyttningsfest hon var bjuden på och eftersom väninnan inte kunde följa skulle jag få duga. Som ni vet var jag inte dåligt bakis på lördagen efter min och Lindas blöta afterwork kvällen innan. Jag var nära döden faktiskt, men vågade inte säga nåt till mamma om det.

Men visst, det bar i väg i det vackra vädret till kusten. Vi hade med oss en vägbeskrivning i bilen. Den såg jävligt enkel ut enligt oss, bara att räkna rödljus och korsningar och svänga vänster när det stod vänster. Funderingen en halvtimme senare var: när skulle vi börjat räkna detta? Varken Eniros karta eller den handskrivna var rätt....eh.  När vi ett tag senare lyckats lokalisera oss till rätt sida av stan, känner vi att vi måste fråga så vi stoppar en kvinna som kommer gåendes på trottoaren.

Det här är helt sjukt. Hon har faktiskt en inplastad karta över Gävle i fickan! Hur stor är sannolikheten liksom? Så vi får lite vägvisning och gasar sen vidare, bara för att upptäcka att vi kört i en stor cirkel och hamnar bredvid samma jävla trottoar där vi nyss frågat efter vägen. Här kan man tycka att det är väldigt komiskt och skoj, men festen börjar om 20 minuter och vi är svettiga och äckliga och knappast redo att spatsera in på ett party med andan i halsen. Jag passar på att skicka en hälsning till mamma om att jag ALDRIG vill bila genom Europa med henne. Ever.

Tillslut når vi vårt mål och parkerar bilen. Uppifrån ett fönster hör vi dunka dunka och känner att YES! Vi har hamnat rätt. 87 trappor senare och flåsiga som två bävrar i öknen ringer vi på dörren.

Mamma: Hej! Här är vi! Party party!

Värdinna invirad i badhandduk: Ehh....hej? Kicki det är FEL helg!!!

Mamma: Va? Näää...(Här blir hon skitlång i ansiktet och gapar av någon anledning...)

Värdinna fortfarande invirad: Jo, det var förra helgen! Hahahahahaha !

Har ni fest eller? Hade varit ett passande uttryck här.
Svar: NEJ

Det blev fest till slut som ni förstår, väninnan Lena var på ändå. Lite olyckliga omständigheter gjorde att det blev en missuppfattning dock. A väry big one.

Mamma, 3 glas vin senare: Haha, jag riktigt såg hur Emelie skämdes och skruvade på sig.

Nähä? Gjorde jag det, va konstigt hörru..Jag ville mest bara dö och rulla baklänges ner för trappen faktiskt.

Hursomhelst hade vi jättetrevligt. När tanterna pratade dansade jag med 4 ungar framför hallspegeln till Spice Girls. Mellan varven provade dom mina skor och vi snackade hår, killar och musik. Kände mig som en unge på nytt faktiskt, enda skillnaden var att jag halsade vin och osade bakfylla ur mina porer medans de luktade HubbaBubba.