MLI

Stressad som vanligt skickar jag ut ungen till cykeln altanvägen och rusar själv ut genom ytterdörren.

Jag hinner bara några meter innan jag blir attackerad. Förmodligen är det Faluns största fiskmås som bestämt sig för att mörda mig på morgonkvisten. Den gör en djupdykning med näbben öppen och jag hinner precis ducka innan den tänker ta mitt högra öga. Jag tittar upp lagom för att se att den slår en tvär lov och dyker igen. Nu skriker jag.

Jag skriker och springer som en gnu runt huset och in under altanens tak samtidigt som jag svingar min väska i vida bågar över mitt huvud. Från ett annat håll kommer Hampus brölandes på sin cykel med fiskmås nr 2 cirkulerandes ovanför huvudet.

Tillsammans sitter vi under taket och ser chockat på fåglarna som undrar var fan vi tog vägen.

"Lilla söta määäähhhhäääniiiiskaaaa" så skriker dom med blodet sipprandes ur sina näbbgipor.

Till slut blir det tyst och Hampus säger att han minsann glömt låset inne. Är du galen? Frågar jag, det får du hämta själv.

Hampus: Nä jag vågar inte, då måste jag ju gå runt huset.
Jag: Jamen, vad skulle det göra då? Tror du dom ska äta upp dig eller? (här darrar jag något på rösten)
Hampus: Mäh...ja..dom attackerar ju.
Jag: Du har spelat för mycket tv-spel. Det är bara fåglar Hampus, spring nu, du hör ju att de tystnat så de är ju inte kvar.
Hampus: Ok..jag provar väl då..suck.

Sen springer han. Han är borta i ungefär 2 sekunder ur mitt synfält när jag hör ett avgrundsvrål och stampande fötter som retirerar runt hörnet. Upp dyker Hampan med inte mindre än båda fiskmåsarna hängandes i nackhåren på honom.

Han gömmer sig bakom mig och säger att han hellre får cyklen stulen än hämtar låset. Jag håller med honom men säger att vi får låsa in den på fritids som ett andra alternativ.

Så vi bestämmer oss för att strunta i låset och dra ändå. När måsarna tystnat återigen, smyger vi ut en bit på gräsmattan, kollar läget och sen rusar vi bort från huset.

När jag sen går tillbaka (i en vid cirkel och omväg) för att komma till bilen, ser jag anledningen till varför måsarna betedde sig som de gjorde. Över parkeringen spatserar en måsunge med en föräldramås vid sin sida. Jag gissar på att det var premiärdag för flygtur just idag och att flygturen slutade med ett fiasko. Måsbäbisar har alltså överbeskyddande föräldrar. Jag tyckte nästan det var lite gulligt så jag lade huvudet på sned och spanade in promenaden samtidigt som jag ångrade mitt tidigare inlägg om att atombomba alla måsar.

Jag ångrade mig snart igen när jag var tvungen att djupdyka in i bilen då pappa-mås uppmärksammade mig igen och såg rött.

Med gasen i botten med en läbbig jätteduva i backspegeln drar jag till jobbet. Jag funderar på att inte åka hem idag. I alla fall inte utan vapen.

Min läbbiga portvakt:



If you try to enter, you WILL die.