MLI

Jag önskar att jag hade det då och då.

Jag har kikat runt lite och läst bloggar på sistone där innehavaren varit gravid. Särskilt bra är den HÄR.

Det jag slås av är att det finns något outgrundligt tvångsmässigt städande och fejande hos de flesta gravida. Jag kan ju bara tänka tillbaka på hur det var själv. Min kära barnmorska sa till mig att magen jag hade skulle bli platt som en pannkaka ca 3 veckor före utsatt tid. Hon var stensäker på sin sak eftersom ungen var så stor och "redan färdig". Jag älskade henne. Ett tag.

Istället gick jag tio dagar över tiden och det var inga roliga tio dagar. Jag sprang i trappor istället för att ta hissen med flit, gärna upp och ner två gånger. Jag slet åt mig alla matkassar vid storhandling redan i åttonde månaden för att sätta lite press på det lilla livet inuti mig och bar tungt, men inget hjälpte. Jag skurade varenda centimeter av lägenheten, liggandes, krypandes och ålandes precis varje dag. Det fanns alltid något att städa även om de dammkorn jag såg förmodligen bara var ren och skär inbillning på slutet. Jag har aldrig haft det så rent hemma som i januari och februari, år 2000. Man kunde slicka golven och i näsan fanns alltid en svag doft av Grumme.

Jag fejade med tandborstar, rensade rör och slangar och i skafferiet stod allt i bokstavsordning. Allt för att det skulle vara kliniskt rent och fint när bebisen kom hem.

Kanske, kanske har man ett medvetande långt bak i skallen som säger att man inte kommer orka med något av det där de första månaderna efter att man kommit hem från BB.

Men sedan mars 2000 har allt förfallit och min skala på städnivån har sjunkit med sisådär 99%.

Ungen ja, han var en Biggie. Nästan 57 cm lång och vägde 4,8 kg.

Jäpp....tack gode gud för ryggmärgsbedövning.

Amen.