MLI

Det gjorde jag inatt. Herrejävlar vad det jagades mördare.

I ett stort hus förföljde jag Anders Eklund när han blev eskorterad av två kvinnor i långa slingriga korridorer. På var och varannan våning kom det fram en mörkhårig kvinna som var reporter och hon försökte intervjua honom genom att börja med: Ers Höghet, kan jag få ställa några frågor? Hon blev alltid bortviftad av dessa kvinnor som samtidigt muttrade och undrade över  hur fan hon kommit in. Min ilska steg varenda gång den här reportern gjorde närmanden och uttryckte sig som om han var någon jävla kunglighet. Själv måste jag varit osynlig för ingen lade märke till mig.

Till slut släppte de ut honom och han skulle utan eskort eller skydd ta sig från dörrarna till en väntande bil några hundra meter bort. Det var då jag skred till verket och började jaga karln med en nyvässad blyertspenna. Hur fort jag än sprang och han gick lugnt framför kom jag aldrig riktigt ifatt. Det var mycket människor som befann sig på gatan, men ingen gjorde något för att ingripa eller varna för att jag sprang bakom honom med pennan i högsta hugg. Jag vet, pennor är svårt att ha ihjäl någon med, men det var ju bättre än typ en sked har jag konstaterat så här i efterhand. Man kan ju alltid sätta den i halsen..(tänk att jag vet såna här saker, jag skyller på min pojkvän.)

Tyvärr vaknade jag.

Igår såg jag på Efterlyst som tog upp saken och Hasse Aro gjorde en mindre intervju med Englas mamma. Där förklarade hon att den bild hon hade haft av det Svenska samhället och rättsväsendet inte alls stämde ihop med det hon fått erfara under den här perioden och det kan jag faktiskt förstå. Ibland har samhället så mycket lagar och regler att det trasslar in sig självt i slutänden i allt för komplicerade fall. Man önskar ibland att det fanns luckor och kryphål till offrens fördel att ta till när allt verkar hopplöst, någon form av legitim laglöshet. 

Efter programmet gick jag in på hennes blogg och läste en hel del inlägg. Hon är verkligen engagerad och hon har en enorm kraft som inte många skulle haft och jag beundrar hennes ork. Skönt var när hon skrev Surbersky istället för Silbersky. Och jag håller med, kände jag inte redan en lätt avsky för den mannen så gör jag det ordentligt nu efter hans idiotiska uttalande och citerande under rättegången. Så otroligt omdömeslöst att man häpnar. Hela inslaget gjorde mig förbannad och ledsen och det är ju som bekant inte en bra sinnesstämmning att gå och lägga sig i.

Jag antar att drömmen ihop med frasen "Ers Höghet" och den värdelösa pennan som mordvapen tyder på att man känner maktlöshet inför allt och samtidigt har så starka känslor och åsikter som man vill få utlopp för. Men hur?

Jag önskar så att jag hade hunnit ifatt honom.

Godmorgon btw.