Jag måste....
...efter att ha läst kommentarerna i mitt förra inlägg, dementera vissa uppgifter.
Ja, jag tittar på Glamour ibland när jag kommer från jobbet och inte orkar göra annat än att dö en smula i soffan.
Men jag tittar bara för att få skratta rått åt alla pinsamheter. Jag tittar och försöker skapa mig en bild av vilka som har varit med vilka osv, men varje gång jag tror att jag är nära lösningen, händer något "oväntat" och det hela tar en ny vändning. Det skrattar jag också åt. Det är så fruktansvärt patetiskt att det blir intressant och roligt. Det hånglas och betäcks till höger och vänster. Värst är gammel-Eric som varit ihop med precis alla utom sina egna barn. (Tror jag.)
Det smids ränker och planer och dubbelmoralen är så sjukt hög. Ibland tror jag manusförfattarna tappat greppet och eventuellt rökt för mycket marijuana. Eller vi säger såhär: jag tror att delar av manusförfattarna har bytts ut ett flertal gånger och att lagret med gamla avsnitt brunnit. Ingen har koll på läget och det är det som gör det hela så fantastiskt. "Hur tänkte dom här", är en fråga som inte alltför sällan korsar mina tankar.
Så, jag tittar inte för att förlora mig i en värld av kärlek och drömmar.
Jag tittar därför att min gloria av bitterhet glimmar lite extra dessa stunder.
Jag mår bättre idag, psykiskt, tackar som frågar. Däremot mår jag väry dåligt fysiskt efter en hel flaska vin igår.
Tack till min älskling som underhöll mig på msn i flera flera timmar. Ajm bakis tådaj.
Ja, jag tittar på Glamour ibland när jag kommer från jobbet och inte orkar göra annat än att dö en smula i soffan.
Men jag tittar bara för att få skratta rått åt alla pinsamheter. Jag tittar och försöker skapa mig en bild av vilka som har varit med vilka osv, men varje gång jag tror att jag är nära lösningen, händer något "oväntat" och det hela tar en ny vändning. Det skrattar jag också åt. Det är så fruktansvärt patetiskt att det blir intressant och roligt. Det hånglas och betäcks till höger och vänster. Värst är gammel-Eric som varit ihop med precis alla utom sina egna barn. (Tror jag.)
Det smids ränker och planer och dubbelmoralen är så sjukt hög. Ibland tror jag manusförfattarna tappat greppet och eventuellt rökt för mycket marijuana. Eller vi säger såhär: jag tror att delar av manusförfattarna har bytts ut ett flertal gånger och att lagret med gamla avsnitt brunnit. Ingen har koll på läget och det är det som gör det hela så fantastiskt. "Hur tänkte dom här", är en fråga som inte alltför sällan korsar mina tankar.
Så, jag tittar inte för att förlora mig i en värld av kärlek och drömmar.
Jag tittar därför att min gloria av bitterhet glimmar lite extra dessa stunder.
Jag mår bättre idag, psykiskt, tackar som frågar. Däremot mår jag väry dåligt fysiskt efter en hel flaska vin igår.
Tack till min älskling som underhöll mig på msn i flera flera timmar. Ajm bakis tådaj.
Lätt en av världens bästa låtar någonsin. Änd Schweden prådjust it.
***
***
Kommentarer
Trackback
