MLI

Ja, nämen vadå?

Jag har ju en helt fullt fungerande mor. Hon är världens snälligaste och bästigaste mamma och hennes sambo Peter är den bästigaste låtsigaste pappan man kan ha. I love you both!

Men nu till saken. Hon är ändå lite kocko och det är rätt skönt, för när hon skäller på mig (jo, det gör hon fast jag närmar mig trettio) då kan man alltid påpeka att jag har ju delar av mitt virriga beteende nedärvt av just henne.

Som det här till exempel, mamma åker på kryssning, med sig tar hon Anton (min lillebror) och Hampus, min son.

De har jättekul på resan och stannar uppe rätt länge, men till slut blir det givetvis läggdags. Mamma vaknar till och kollar på klockan och får enorm panik då hon ser att den närmar sig nio och att de ska gå av båten. De har missat frukosten och alltihop och uppståndelsen i hytten är stor. Mamma försöker ruska liv i två utbrända ungar och svär (säkerligen) en hel del samtidigt som hon packar förbrilt och ser till att kidsen borstar tänder mm. Ut ur hytten rusar dom som ett gäng stolpskott, de ser att det är ganska tomt på folk men hivar sig snabbt upp för trapporna. Ungarna är totalförvirrade.

Upp kommer de tillslut och ser att dörrarna är stängda, svetten lackar och tax-free påsarna har aldrig känts så tunga.

En anställd tittar frågande på henne när hon rusar fram med frågetecken i blicken och säger till henne på Finlandssvenska:

- Oj så bråttom ni har då, int ska ni av här? Vi är ju på Ååååland än.

- Que? Va? (Å skulle ha velat sett hennes blick här, måste varit obetalbar)

Helt plötsligt slår insikten mamma med ett hårt slag i ansiktet. Vad ÄR egentligen klockan? Hon tittar på armen. Jorå, strax efter 03 på natten.

Man kan säga att det var en högröd mamma som under pinsam tystnad tog sig ner i hytten med två zombies till barn och gick och lade sig igen.

Note to mama: Vänd aldrig mer väckarklockan uppochner. Kl 03 kan lätt se ut som kl 09 då...


MOHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!