MLI

Jag har en fantastisk son som jag alltid sätter i främsta rummet. Jag har ett heltidsjobb, en fin och stor lägenhet och jag klarar mig själv ekonomiskt. Som en extra lyx har jag en underbar pojkvän som gör mig lycklig och som ser till att tråkiga och sorgliga dagar blir mycket enklare att uthärda. Kan jag känna mig misslyckad?

Nej, absolut inte. Till och med tidigare erfarenheter och förhållanden som varit kassa vill jag på något sätt inte vara utan. De har ju faktiskt tagit mig till dit jag är idag och trots allt gjort mig till en bättre människa. Vad andra tycker skiter jag faktiskt fullständigt i. Det är mitt liv, mina känslor och mina uppfattningar. Och det är underbart att jag lever i ett fritt land så jag utan problem kan uttrycka dem (?).

Saker har hänt som gör att jag skriver det här. Och jag kan hälsa vederbörande, att om jag ville starta ett krig så skulle jag göra det och jag skulle vinna utan problem. Just den vetskapen gör att det blir så otroligt ointressant egentligen och hur det än är, vet jag bättre än att i längden orka lägga ner energi på att vara förbannad. Så med det sagt tror jag att jag lämnar mina känslor bakom mig, låter vi det vara så, så ska jag fortsättningsvis hålla min käft. Men om någon väljer att försöka reta upp mig ytterligare kan jag bara säga: Bring it on. Jag är alltid lugn, därför är jag alltid redo. Och med tanke på det skrivna underlaget jag har på min sida kommer det bli en enkel match.

Det jag därmot känner mig misslyckad över är att jag har så svårt att bestämma mig för hur mina höst/vinterstövlar ska se ut, vad de får kosta osv. Det är ju ett riktigt gissel och jätteproblem och ungefär det största jag anser mig ha för tillfället. Plus att det är löning och mitt kort är spårlöst försvunnet. Det gör ju saken skapligt enkel egentligen med tanke på att jag ändå inte kan handla nåt. Det och plus det faktum att jag en gång valde att köpa en begagnad Ford. Idioti.

Wälcåme back läjter. Då ska jag nominera  mera!