MLI

1. Överleva.

Ni förstår, jag har tusen saker jag måste ta tag i, det går inte att ligga här i morgonrocken en dag till och göra ingenting.

Idag ska jag slå till på en sminkning. Igår klev jag ur morgonrocken klockan 16.45 och tog en dusch, idag ska det ske mer än så. Idag ska jag plocka ihop den där förbenade granen och frestelsen är stor att bara rycka ur sladdarna och "fälla" ihop den och stoppa ner den i källaren. Men nästa år kommer det kännas otroligt fuskigt när jag inte får klä den utan bara rätta till den så jag ska göra mitt bästa för att paketera allt lika duktigt som jag jämt gjort förr.

Jag måste rensa garderober - igen. Fy fan, det finns inget slut i dem och J måste få plats med allt sitt är det tänkt. Jag har startat ett eget konto på Tradera och jag måste nog sälja iväg ytterligare några plagg (läs 20-30) för att fixa det här.

Så det är dagens uppdrag, få bort julsaker, få bort kläder och sen försöka se normal ut medans jag gör det och inte som ett hålögt grått monster. Det kommer ta livet ur mig för energinivån är låg. Förmodligen mest för att jag levt på chips, godis och cola sedan i fredags. Jag önskar jag kunde knäppa med fingrarna och så var det klart.

Är det föresten inte lite roligt att jag rensar ur kläder som jag tydligt har för mycket av samtidigt som jag på dataskrivbordet har en lapp som jag ibland går till och skriver ner klädesplagg jag BEHÖVER och VILL HA. Problemet med min garderob är nämligen att inget passa ihop. Stackars mig. Men problemet ska alltså lösas med noga eftertänksamhet. Synd bara att lappen på 3 dagar har fyllt 13 rader. Det lär bli dyrt.

Jag ska experimentera med mitt hår också. Jag har en idé om hur jag ska få det schniggt. Funkar det inte så lovar jag er att jag kommer ha löshår inom en månad.

Tjoflöjt!

Visstja, jag måste tvätta 18 maskiner minst också. Skjut mig.

Tjoflöjt 2!

***

Jag är så sjuk att jag ligger för döden, men det hindrar mig inte att skriva serni.

Ibland är det nämligen lite bra att vara nära döden i en förkylning för mat, cigaretter, SATC-filmen, godis och annat skoj kommer liksom hem till en utan att man behöver lyfta ett finger. Det är skönt att vara 28 år och ändå få känna sig liten och "emlig" emellanåt.

Så nu lämnar jag er med bästa (kanske) låten för stunden, den går varm här i säkert en vecka till iallafall.

Puss!

Ja min darling kallar Spotify för det. Varför vet jag absolut inte :O men jag fick det just av honom.

Jag är helt överlycklig!

Sen kom hjärntorkan, jag har hört att den även drabbat andra som fått Spotify och som ska lyssna på sin första låt. Det första jag lyssnade på var Elvis Presley. Inget ont om den karln, men det kanske inte är favoritmusiken direkt.

Nu sitter jag här och lyssnar på Timbaland istället och är så sjukt nöjd. Jag vet att jag möjligtvis är lite efter i mina hyllningar, men är inte Shock Value det bästa albumet som producerades 2007? Jag tappade bort skivan i våras och har sörjt sedan dess. Nu har jag allt igen, wuhu! Måste ha skivan ut i bilen igen, man kör så mycket bättre då vill jag minnas. Kanske chockar man en och annan medtrafikant med sina sittande försök till bootydance men whatäävvvääär!

Tack igen älskade PJ, du är bäst! Du har just förtjänat dig en privat liten lapdance. (Med kläder på era snuskon! Eller så levereras den utan kläder under nästa VM-final i fotboll. Livet är hårt.)

Trevlig helg och godnatt kära kollegor in sajberspejs.

En gammal kär vän till mig har nyss varit i Thailand på julsemester och gift sig. Bland hennes bilder på Fejan hittade jag den här. Den är lite grym, lite sorlig, men ack så jävla rolig. Jag kan inte sluta skratta, förlåt mig!

Det är nästan så jag föredrog febern som varade i 1,5 dygn för då var det synd om ynkliga lilla jag.

Nu när den här förkylningen ifrån helvetet gått över till en supersnorig och rinnande näsa som utan att förvarna slår om till det mest täppta jag någonsin varit med om, så är jag bara äcklig.

Äcklig! Hör ni det?

Tur jag är själv här, jag nyser över hela datorn stup i kvarten och jag ser hur basiluskerna dansar jenka över skärmen.

Nepp, chefen ringde just och undrade vad fan jag satt kvar här för. Det var ju lunch. Knäppo, ska han inte vara glad att jag svarade? Tänkte han innan han ringde att: äh, jag ringer, hon svarar ändå inte? Jag fattar inte....

Salladen till lunch igår överkördes av en hemtransport av flottig pizza igår kväll. Killen som ringde på för att leverera maten såg livrädd ut när jag öppnade och vände om och sprang nästan innan jag skrivit min signatur på kvittot. Så förjävlig såg jag ut. Jag hade förhoppningar om att min strålglans skulle bestå trots två gapande svarta hålor till ögon och grådaskig hud med en röd näsa. Tydligen inte. Men det kunde han ha den snåljåpen. Jag betalade 30 kronor för 2 liter Cola, utan tvekan inköpt på Lidl för 6 spänn, men ska jag vara helt sanningsenlig var det värt vartenda öre. Jag skulle göra det igen.

Så nu är det alltså lunch, det var det jag ville komma till. Och jag har ingen matlust eller någon som helst aning om vad jag ska äta. Funderar starkt på om inte lite godis skulle vara det ultimata? Jag är ju trots allt sjuk.

****

Jag har just hittat ett boende för mina dagar i Solna i veckorna. Efter många timmars letande bland folk som endast hyr ut till vegetarianer, hundvaktare, inneboende som gillar att tala om samhällspolitiska vänsterfrågor osv slog det slint och en ljuv idé uppstod i mitt kortklippta huvud.

Jag ska givetvis bo på kontoret!

Där finns ju ett stort rum ledigt, dusch, toalett och kök och en jävla massa lugn och ro. Kunde ju inte bli bättre. Dessutom är det gratis med parkering och väldans extreeemt nära skrivbordet. 07.59.59 kan jag kliva utanför dörren och vips, befinna mig på arbetet. Jag behöver inte ens ta på mig skorna.

Plus att jag kan inreda det både smakfullt och mysigt och jag kan bo där precis när jag vill utan att behöva visa någon människa i världen någon hänsyn. Det är, om ni frågar mig, f***ing fantastic!

Det härligaste ska bli att få se J kliva ut i kallingarna och sträcka på sig då och då på min arbetstid. Hallelujah, praise someone!

Mitt liv kan möjligtvis vara det bästa i hela världen just nu, i alla fall känns det så utan tvekan. Lite för bra kanske? Det är nästan så man väntar sig en smärre katastrof vilken dag som helst. Help.

Usch, nu blev jag orolig..

Äh, godnatt, nu ska jag snart hem och bädda ner mig bland snorpapper och värmande filtar.

/Rudolf.

Jag brukar inbilla mig att jag har ett skitbra immunförsvar. Den senaste tiden har jag fått lov att börja tänka om, vad fan är det som händer? Jag är krasslig och rasslig alldeles för ofta nuförtiden. Är det åldern? Är det mina osunda matvanor, min rökning, min otränade kropp? Nåt jävla fel är det i alla fall.

Jag är nära döden idag. Ändå sitter jag här på jobbet som en trogen liten slav. Men vet ni? Jag har en kudde med mig och på den ska jag luta mitt lilla kortklippta huvud en hel timme mellan 12-13. Jag längtar! Jag ska borra in näsan och gosa med alla mina kvalster, de kommer få en chock när de inser att de är på annan ort.

Igår körde jag från Stockholm med full fläkt och full värme. Jag var så trött så ögonen stod i kors och hade jag inte haft sån jävla feberfrossa hade jag somnat och legat i diket någonstans efter Stäket. Istället hoppade jag och hackade tänder i förarstolen och då somnar man inte så lätt. 2 fingrar var dessutom förfrysta, helt vita och utan känsel. Då jädrar är det kallt, Stockholm var ett hemskt köldhål igår. När jag kom hem tog jag ett skållhett bad (jag menar verkligen skållhett, jag var närapå kokt när jag klev ur) och sen virade jag in mig i Jonas morgonrock och lade mig under två täcken och sniffade loss på hans doft som dröjde sig kvar i den. Sen sov jag tio timmar. Tror ni jag vaknade frisk och kry? Njet. Jag mår om möjligt ännu sämre idag och sitter här med mitt lilla mumintroll som jag kallar värmefläkten för här på jobbet (för att den ser ut som en mumin).

Nu har jag kanske gnällt klart för en liten stund. Jag känner mig som en man, men ack vad det är synd om mig just nu, buhäää. Men hela helgen ska jag ligga i soffan och inte göra ett skvatt. Möjligtvis äta lite men där går gränsen för fysisk ansträngning.

Sen blir jag sambo!! Jag blir sambo på heltid för all framtid från och med nästa helg, det är så jävla bäst. Jag älskar min lilla pluttinuttsnuttskrutt och jag längtar efter honom så att det värker i varje kroppsdel.

Over and Out. Nu ska jag leta lya i Stockholm, tips någon?

Åååååkääääääj

Jag ska inte trötta ut er med att berätta vad jag gjort under de 2 veckor jag inte skrivit här.

Jag kan däremot berätta om hur trött jag är? Nehej..inte det heller. Men det känns som luften just gått ur mig, idag är lugnaste (och ensammaste) dagen på evigheter och jag är helt slut, färdig för Fonus.

Det förrförra inlägget låter lite väl skrytigt därför ska jag förklara det lite mer ingående. 3 dagar i veckan ska (måste) jag jobba i Stockholm eftersom vårt kontor i Borlänge stängs ner. Beskedet om detta var både bra och dåligt. Jag har ju just skaffat mig en sambo som nu ska lämnas ensam varannan vecka med min son mån-ons.... Kändes ju sådär att kläcka den infon, men han har tagit det jättebra. Faktum är att Hampe älskar Jonas och de har stor respekt för varandra och klickar riktigt bra tycker jag. Jonas satte till exempel honom i arbete redan igår med lite disk. (Han fick 10:- och ungen var skitlycklig över dealen och vi också.)

Det superpositiva i det hela är att min älskling pluggar helt på distans, det betyder att han följer med till Sthlm varannan vecka och får chansen att oftare träffa sin familj och sina vänner. Vårt utbud av saker att göra tillsammans blir större och emellanåt får vi längta lite efter varandra. Torsdagar och fredagar ska jag jobba hemifrån.

Egentligen kan man säga att det inte kunde bli så mycket bättre än såhär. Den stora förlusten är min tid tillsammans med Hampus som kortas ned, men jag hoppas att det kommer gå bra med Jonas som "Stand In". Om inte annat är jag ju hemma hela torsdagen och fredagen den veckan han är hos mig så han kan sluta och gå hem direkt efter skolan.

Nu ska jag härma min darling och göra en liten "Årets Lista" om 2008:

Årets julgran: Definitivt inte min. Första året med plast och absolut det sista. Sitter och kollar på den just nu och har lust att mörda den.

Årets bil: Definitivt inte min Ford. Tack gode gud för den där tjänstebilen som kom i rättan tid. Henry Ford: Ta dig i röven.

Årets säng: Min! Åhhh vad jag hyllar den!

Årets datum: 24/7 (liggande glass)

Årets resa: Till syrran i Göteborg.

Årets paket: Julklappen från J med en spaa dag för två, woohooo!

Årets tv-program: Desperate Housewifes. Det enda jag kan säga att jag följer. Förutom Glamour lite... men det talar vi inte om här.

Årets löfte: Inget, men jag ska faktiskt äntligen börja träna och faktiskt, förmodligen, kanske, borde sluta röka.

Årets klädinköp: Vadå inköp? Jag har inga kläder..buääähääääääääääääääääää....äääää.........ääääääää.....ää. Kolla min garderob, den är tom! Eeeeekooooohoohoohoo.

Årets låt: Maia Hirasawas version av The Worrying Kind. Tror jag lyssnat ihjäl mig på den förra året. Så vackert.

Årets bok: Serien Sagan om Valhalla. Tre böcker i ordningen: Freja, Idun, Saga. READ IT!

Årets person: Jag! Fan vad jag har varit bra det här året, jag har åstadkommit mycket mer än jag trodde året innan. Jag har vuxit och lärt mig massor om livet och jag har tagit tillvara på det på ett helt annat sätt än tidigare. Aj lajk majsälf.

***

Sådär, nu ska jag ta en till kaffe och försöka vakna upp ur min morgontrötthetspsykos

Häj häj!

Det var knappt jag mindes hur man gjorde, än större var chocken över att min blogg de facto är bajsbrun.

Nu måste jag ta en paus igen, det här var en jävla pärs mina vänner. Åter till resterna av julmaten och Alladinasken.

Goodnight Sweethearts. (Whoever reading this shit. Förmodligen ingen.)

Jag fick inte sparken häromdagen som jag var rädd för efter mötet med storaste och största chefen.

Jag fick istället en bil och en "lägenhet" i Stockholm.

Alltid något =)

Nu drar jag snart på julbordspartaj med badtunna, sill och onyktra kollegor!

Trevlig helg på er sötnosar!

***

Jag tänkte att jag kanske skulle göra högskoleprovet, mest för skojs skull och för att få en aning om hur det ligger till i knoppen på mig. Så jag gick in och kollade lite gamla prov på nätet....

Nu vill jag absolut inte göra högskoleprovet längre för nåt jävla skojs skull. Det skulle nämligen ta livet av mig.

Så jag tänkte såhär, det räcker ju med en smart person i en familj eller hur? En smart och en lat. Och så kan den lata en massa annat som man inte behöver några jävla poäng för, nämligen sortera tvätt, shoppa, matcha kläder med skor och väskor och sånt. Bra va?!

It´s a done deal! Den smarta tjänar pengar och den lata spenderar dom. Det ska ju vara ett lika jämt flöde in som ut tycker jag, det är väl det ekonomi handlar om? Plus att båda får pyssla med det som de tycker är roligt.

Håll med mig nu....tjejer?

(Jag vill inte behöva skriva detta, men med risk för påhopp: Jak vara irååånisk va?)

Skapligt väck i kolan, trött osv, men i ett stadie man kan kalla levande. Det är bra!

Nu ska jag bara vila knoppen en timme innan jag sätter mig i bilen och halvt "fyllekör" till jobbet. Den lilla äckliga historien jag skrev om i förra inlägget kan vi väl glömma nu? (Det funkade i alla fall för den som undrar) Jag är som en bananskalle just nu, svajar runt här som ett fyllo. Bara att skriva det här är kraftansträning och många tryck på backspace knappen serni. Be greatful, eller hur det stavas på engläschka.

Nej lite frukost kanske och bota segheten med 1 liter svart kaffe? Det ska nog göra susen och så ska jag glömma övergreppet på mig själv imorse. Och ni med som sagt.

Nu i väg mot nya mål!

Soffan.

G´natt på en timma mina små juttaperkor!

Imorgon ska jag återigen till tandläkaren. Mina knogar vitnar av skräck just i detta nu... Jag blir förvånad om jag ens kan somna snart faktiskt. Jag har ju en deal med min tandläkare om att få lite "flumflum". Den här gången ska vi prova nåt nytt eftersom jag inte vill vara däckad hela dagen och slösa semesterdagar. Jag har fått Stesolid som man stoppar upp i...i...ja, en annan del av Köping skulle man kunna säga på ett lite finare sätt.


Receptionist - Du kan ju få en ----- om du vill prova det istället. Effekten är densamma men den går ur kroppen ganska fort jämfört med piller.


Jag - Jotack! Jag tar en sån!


Receptionist - Mjo..men det kan vara lite besvärligt. Många har svårt att använda den.


Jag - Inte jag inte! Sånt där har jag inga problem med!


Och redan här i samtalet har jag gått för långt. Jag ser i ögonvrån hur kärringarna som tjyvlyssnat gömda bakom skvallertidningarna höjer både ett och två ögonbryn, drar efter andan och förfäras.

Jag - Alltså..eh... det går nog som sagt bra. Hur svårt kan det vara liksom? (och så skäms jag lite till. Har det en gång börjat balla ur är det svårt att fånga upp sig själv igen har jag märkt.)

Så här sitter jag nu och förstår precis vad hon menar. Mamma har just garvat läppen av sig i telefonen dessutom. Tack kära mor.

Den jäveln kom i vätskeform! Som en liten pipett som man ska..ja ni fattar? Jag har aldrig sett det, trodde allt var av typen större tablettform? Kniiiiiip och ligg kvar en stund så inte vätskan rinner ut står det på "bruksanvisningen". Jo jag tackar. Jag somnar väl på fläcken av en överdos i stjärten under tiden. Kul sätt att avlida på. Kan redan nu prata in ett nytt meddelande på telefonsvararen: Var god dröj, avlivning sker. Nu vet ni vart jag har fingrarna någonstans imorgon bitti runt 07.20, anteckna det för fan!

Frågan är nu hur dum jag kommer känna mig imorgon bitti,  liggandes på sängen med röven i vädret?

Vad tror ni - på en skala ett till tio?

***

Just som jag trodde att det inte gick att hitta någon bittrare människa än mig själv, så gjorde jag just det. Denna fantastiskt otrevliga (jo, hon måste vara det även privat) idiot har just tagit bitterheten till en helt ny och högre nivå. Jag menar, hur orkar man? Bloggen flödar och osar av supernegativ energi och man blir alldeles matt av att läsa. Totalt korkad och skapligt intelligent på samma gång. En väry otäck blandning. Lite som Hitler faktiskt.


Tänk förresten vilket namn han hade den karln - Adolf Hitler. Passar läskigt bra på en ond person. Tänk om han hetat Sture Andersson? Det hade inte alls känts lika skräckinjagande eller hur? "Heil Andersson" liksom.


Den här hemska människan jag nämner ovan har en rosa blogg och visar inget ansikte, vilket inte är helt otippat för en person som egentligen inte vågar stå för sina så kallade åsikter. Om ändå hennes kritik var mer godhjärtad konstruktiv istället för bara elak hade det varit mer intressant, eller om hon utformat det hela med lite humor. Istället är bloggen bara skrämmande ond. Egentligen borde jag inte länka till sån här skit, för det retar mig, men eftersom hon ändå inte tjänar pengar på att jag gör det så här, varsågoda, I give you:

För jösse namn! En sak som jag inte gillar är när mjölken är slut! Punkt. (Käre tomten, jag önskar mig en ko som står utanför min balkong och som jag kan mjölka varje dag. Även på pengar.)


Eller när sonen kläcker ur sig att han ska ha en tjuga till skolan imorgonbitti 07.15.

Tack! Hallelujah!

Tar dom VISAkort tro?

Nej.

Nehej.

Pantburkar då? 2 kassar fyller jag lätt och så några flaskor i ryggsäcken.

Jag misstänker vad roten till det onda är. Det är inte bara det ena jag är kinkig över utan även det andra.

Som till exempel att storaste, största, jättestörsta högsta chefen kommer imorgon till vårt kontor för ett "möte".

I min hjärna innebär det här mötet uppsägning/varsel, delivered by hand. (Vilket inte vore så dumt med tanke på att de andra 15 som fått gå på sistone fått det i brevlådan en fredag, man skulle känna sig speciell nästan.)

DET KAN VARA DÄRFÖR JAG ÄR SUR OCH GRINIG IFALL NÅGON UNDRAR. DET OCH FÖR DET ATT MJÖLKEN ÄR SLUT, PLUS ATT JAG INTE ÄTIT NÅGOT IDAG FÖR MIN FÖRBANNADE MUN.

Och till er som hatar Caps Lock. Här har ni lite mer: MOAHAHAHAHAHAHAHAHA!

(Förlåt, imorgon är det bättre, när ägget lossnat och allt är i sin ordning.)

Roten till det onda är egentligen... Nåt nåt nåt nåt nåt nåt superlöjligt. Godnatt.